kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
~
mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar