Gick nyss ifrån att vara glad över en bra eftermiddag till total ogladhet
Har någon slags obekvämhet i mig, nästan ångest och jag vet inte varför. Panik på nåt sätt, utan anledning. Jävligt onödigt. Hjärtat och hjärnan jobbar just nu tillsammans för att bringa fram negativitet, så känns det. Hjärnan drar upp dåliga minnen, hjärtat blir ledset och hjärnan tänker det igen, bara för att jävlas med mig.
Justnu sitter jag med håkan i lurarna och en kaffekopp i handen i min säng och försöker skapa lugn energi, men det går dåligt. Äterchips gör jag också, fast dom inte ens är någe goda.
Fandå vad jobbigtallt blev. Sorry för detta emoinlägg, men jag är faktiskt bara människa. Och tonåring. Och flicka. Då går det såhär inland.
Ni får ha detbra o dä, pussssss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar