För du var guld i ugnen, jag låg som grus i parken,
men du flydde aldrig, jag va så djupt i knarket.
Jag va vaken men jag drömde att jag sov,
önskar att jag glömde det du kom ihåg.
Men väckarklockan ringde, mitt i mitt zombiemode,
botad med närheten som jag va långt ifrån.
Jag ville se hela baletten utan snedsteg.
Och sluta dansa mellan raka rör och mened.
Inom fall från höga höjder är jag veteran.
Du fånga mig i kragen fem i tolv på sjätte dan.
Du renovera min syn, du gav mig nya penslar,
knuffa mig in i nuet fast jag bad att få vänta.
Du sa att tiden fattas för hur jag levat nyss

Där är en sjöjungfru, här är ett odjur.
Där blommar fyrklöver, här växer otur.
Du är känslosvall, jag är känslokall du förändrar allt.
kanske var det tur,
att jag föll så djupt för det var
du som fick min fallskärm att vecklas ut
Timbuktu – Fallskärm
Timbuktu – Fallskärm
Timbuktu – Fallskärm
Timbuktu – Fallskärm
så jäklarns jäklarns jävla bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar