Förlåt. Nu blir det väldigt mycket musik.
Det är egentligen nåt jag fnyser inombords att be om ursäkt för och själva negationen i den där meningen är ju helt fel. Det blir aldrig för mycket musik .
Men jag vet själv att det är ganska tråkigt att läsa sådana bloggar, och man kollar ju faktiskt väldigt sällan på videosarna? Och läser sällan alla långa, krångliga texter?
Men nu är det såhär att det är min bloggg och mina känslor och min MAKT!
Så därför blir det ett inlägg till om denna man som jag hörde på radion förut idag och nu är kär i.
Thomas Stenström
Fockin enjey it.
för ingen av oss säger vad vi känner,
står vi här men vi är bara vänner,
finns inga vinnare i lekar för två,
inga vinnare det är bara så,
och om allting skulle falla imorgon
så vill jag veta att du visste hur jag kände de då.
Ja du kan tolka det hur du vill och vi kan fortsätta stå still,
vi kan låtsas som ingenting men vi ljuger för oss själva nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar