"Känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
Men det var allvar, en sån känsla som aldrig försvinner
För vissa människor fastnar ända in i blodet
På bara några sekunder fast än man inte tror det
Hjärtat i bröstet, kändes som nån rivit ut det
Stegen i natten ledde aldrig någon annanstans
Och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns
'Och jag har trott att jag var alldeles för trasig och fördärvad för att räddas
Vågar du så får du varje skärva utav mitt hjärta
Världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern
Jag hade lovat mig själv att aldrig mer ge bort min insida till någon igen
Omsluten av så många svarta moln, så många svarta hål, utan nåt mål
Så nära på, sluta i katastrof
Ju mer jag trott på kärlek, ju mer har den fördrivits
Ju mer jag hatat den, ju starkare har känslan blivit
Det är svårt att älska men svårare att inte
Så nu står jag här och brinner under lågorna på himlen"
Så bra bra bra bra bra brabra. AntonKristiansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar