Anna Ternheim – Shoreline
så fin, släpper inte min hjärna för mer än ett par sekunder
Idag hade vi som sagt inte mycket till lektioner. När vi slutat och dom andra åkt hem så satt ellen och jag kvar och pluggade ett litet tag, sen åkte vi till örebro. Jensens Bööööfhus blev lunchdestination för dagen, schmakte bra. Jag åt fitnesskyckling och salladsbuffe, wihu. för gott.
Sen hälpte ellen mig med att hitta ett par jeans inne på jc, det tog säkert nästan en timme eller nåt innan jag hade hunnit klämma ner mig i alla jag ville prova- men tillslut hittade vi ett bra par. Impulsköpe en vit tubhalsduk till också, då min gamla nu är liten, grådaskig och almänt äcklig.Är nu nöjd.
Gick sen på en galet ovärd tyskalektion. Vi kollade på "goodbye lenin"
på tyska
utan nån text. alls.
Fuck vad jag inte fattade. Inte inte inte alls. Blä.
Åkte hem. Drack kaffe och pluggade och alltdetdär.
Kvällen spenderades med te framför "två steg till håkan" - azbraaaaaa.
värsta känslan fick man av den. Det var ett klipp från en konsert när han spelade slutet på om nu kan du få mig så lätt och ÅÅH vad mäktigt det var. Började nästan grina där i tvsoffan.
Nu ligger jag här och ska dra ett litet one tree hill innan jag somnar hade jag tänkt, har ju faktiskt en liten sovmorgon imorgon.
Blir braaaaaaa det, arabbra. PUsss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar